Alliansringar

Traditionellt sett har ringar länge använts som symboler för att visa sin kärlek. Exakt när och var bruket med vigselringar och förlovningsringar tar sin början är oklart, men de populariserades under Romarrikets storhetstid. Vid den tidpunkten var ringen ett slags identifikationshandling; ett bevis på att en kvinna eller man var gift, vilket förde med sig ett flertal rättigheter och fördelar.

Hur ringar används har sedan förändrats genom tiderna och från kultur till kultur. I vissa kulturer och under vissa tidsperioder har förlovningsringar inte alls använts eller saknat innebörd, och andra gånger har det varit tvärtom. I modern historia har förlovningsringar tagit en allt större plats, särskilt eftersom det traditionella äktenskapet har fått ge vika för förlovningar. Tidigare skedde förlovningar bara som en avsiktsförklaring – efter att man förlovat sig skulle man gifta sig. I dag är det mer vanligt att man nöjer sig med att förlova sig eller att man förlovar sig redan tidigt i förhållandet, och ringen symboliserar kärleken mellan de två.

Alliansring som förlovningsring

Förlovningsringar skiljer sig något från vigselringar, även om dessa också varierat mycket med trender och tiden. Traditionellt sett har vigselringen varit den dyra och påkostade guldringen och förlovningsringen har varit enklare, ofta gjord av silver. Numera är linjerna utsuddade och det finns ingen klar skiljelinje – det finns inga rätt eller fel. Vilken ring som passar beror helt och hållet på smak, men generellt sett bör man tänka långsiktigt. Om man ska skaffa förlovningsringar idag och vigselringar om ett halvår, är det då värt att köpa dyra förlovningsringar? Omvänt kan en långvarig förlovning innebära att det är smart att göra en investering i fina ringar redan från början.

Alliansringar kallas de ringar som har ett mönster av ädelstenar, det vill säga fler än två stenar. Alliansringar finns i både guld, silver och andra material och vilka stenar som pryder ringarna varierar. Fördelen med alliansringar är att små stenar, oavsett material, kostar mindre än stora stenar men ändå ser snygga (och dyra) ut tack vare designen. Det går därför utmärkt att använda alliansringar som förlovningsringar, och de kan vara såväl exklusiva som prisvärda. Det är alltså sällan designen utan materialen som avgör priset, så det går ofta utmärkt att hitta något som passar både smak och plånbok.

Historien om alliansringarna börjar långt innan begreppet ens fanns, nämligen då vigselringens historia tar sin början. Tvåsamheten, att en man och kvinna levde tillsammans, hade från början inga naturliga symboler. Inte heller äktenskapet genom kristendomen hade ursprungligen några symboler – förhållandet var symbol nog för kärleken.

Ringar i Romarriket

För länge sedan kristnades gradvis Romarriket, som använde ringar av ädla material som bevis, och det skapades en sammansmältning av det kristna äktenskapet och de romerska symbolerna. Det dröjde inte länge innan vigselringen blev en symbol för det kristna äktenskapet, men på den här tiden var ringen helt slät. Den kunde också bäras på valfri hand och valfritt finger – ringen var först och främst en juridisk symbol; ett praktiskt bevis på att en kvinna eller man var gift. Materialet som ringen var tillverkad av speglade ägarens rikedom snarare än dekorationer eller inskriptioner. Som kuriosa växte traditionen att ha ringen på vänster hand sakta fram i Skandinavien, och var för ca fyra hundra år sedan faktiskt lag i riket. Varför är det ingen som vet.

Ända fram till 1800-talet, var det vanligt att ha inte bara en utan fler vigselringar - olika ringar för olika tillställningar. Från början var ringarna helt släta, förmodligen främst för att tekniken och pengarna saknades för att pryda ringarna med stenar, men med tiden blev vigselringarna allt mer varierande. Mot slutet av 1800-talet växte traditionen med att endast ha en vigselring vardera fram, och ringarna blev åter släta. Stora, synliga skillnader fanns mellan vigselring och förlovningsring, där mannen som regel gav kvinnan en dyrbar förlovningsring, men senare fick en enklare (odekorerad) vigselring vid bröllopet.

Alliansringen blir populär

Under början av 1900-talet växte alliansringen fram som ett nytt, modernt och populärt alternativ till de släta klassiska vigselringarna. Utomlands, och då särskilt i Paris som vid tiden var ett kulturellt centra inom Europa, var det på modet att förlovningsringar skulle prydas med stenar. Desto fler och färgrikare, och mer värdefulla, stenar desto bättre ansågs de vara. Röda rubiner, smaragder och diamanter blev trendigt. Namnet kommer från latinets ord för sammanhållning – en allians – och har också följt med från Paris.

Alliansringen växte sedan fram, under senare halvan av 1900-talet, till att bli inte bara en av de vanligaste, utan den enskilt vanligaste, typen av vigselringar. De släta vigselringarna som förr endast kallades ”vigselringar” kallas idag för ”klassiska vigselringar”, för att särskilja dem från alliansringarna. Idag är alliansringar vanligare än släta, främst som vigselringar, men också populära som mer exklusiva förlovningsringar.

Alliansringar är en typ av ring som används som vigselring,  förlovningsring, eller bara för att uttrycka och symbolisera kärlek mellan två personer. För att en ring ska vara en alliansring, tekniskt sett, så ska den ha ett visst utseende. En alliansring ska nämligen ha ädelstenar, och då minst två. Om ringen bara har en sten kallas den för solitär och om den helt saknar stenar så är det ingen alliansring, utan helt enkelt en klassisk förlovnings- eller vigselring. Det vanligaste är att alliansringar har tre eller flera ädelstenar, som regel diamanter, som sitter i någon form av mönster. Det finns också billiga alliansringar som har enklare stenar.

Mönster

De mest populära mönstren består av många, men små, diamanter som sitter tätt tillsammans. Det finns dock också ringar som har så lite som två-tre diamanter, och då oftast större diamanter. För de allra flesta är dock det mindre alternativet bättre, eftersom det dels blir mycket billigare och dels anses ofta se bättre ut. Många beskriver sådana alliansringar som vackra, lyxiga och påkostade, men inte skrytiga. Ringar med en enda, stor diamant ser förstås också påkostade ut, men de är inte alls lika populära.

Allt fler alliansringar

Mer än hälften av alla vigselringar är idag alliansringar, och allt fler förlovningsringar blir det också. Anledningen till att det främst är vigselringar har förmodligen att göra med att alliansringar tenderar att vara dyrare och mer ömtåliga än en klassisk, slät guld- eller silverring. Detta gör förstås bara alliansringarna ännu mer speciella i sammanhanget, och det är förstås lättare att få en alliansring unik än en slät vigselring eller förlovningsring, eftersom släta ringar alla ser likadana ut. Vissa föredrar dock det subtilt vackra framför det mer tydligt påkostade och storslagna. Det ena utesluter dock inte det andra och många har till exempel släta förlovningsringar, som de bär till vardags även efter vigseln, och mer påkostade vigselringar med stenar som de bär på högtider.

På den här webbsajten hittar du information om alliansringar, alliansringens historia och tips som hjälper dig hitta och köpa alliansringar. Inom kort kommer lite mer information om andra förlovnings- och vigselringar!